I den offentliga debatten om bibliotek talas det ofta om
kris: en kris som avser allt från sjunkande besöksstatistik till det fysiska
bibliotekets död i det digitaliserade samhället. Jag vill inte på något sätt
underskatta de utmaningar som bibliotekssektorn står inför – och i olika
gestalter alltid stått inför – men vill här lyfta fram två händelser i förra
veckan som ingav stort framtidshopp avseende såväl bibliotekssektorns som
biblioteks- och informationsvetenskapens positiva utveckling. Båda händelserna
utspelade sig i Skåne, där jag hade förmånen att få både inleda och avsluta
veckan.
På måndagen medverkade jag i konferensen ”Folkbiblioteken som kulturhus”,
som Region Skåne/Kultur Skåne arrangerade i samarbete med Svensk
Biblioteksförening i Moriska Paviljongen i Folkets Park, Malmö. Utgångspunkten
för konferensen var den försöksverksamhet som Kultur Skåne och skånska
kommunala folkbibliotek bedrivit, med stöd från Statens kulturråd, där syftet
just varit att pröva folkbibliotekens potential som kulturhus. Själv hade jag
fått i uppdrag att föreläsa om folkbiblioteken i en kulturpolitisk kontext,
vilket gav mig möjlighet att återbesöka kulturhustankens rötter i 1970-talets
Frankrike, liksom de kommunala folkbibliotekens livskraftiga rötter i den i
högsta grad lokala platsen. I flertalet svenska kommuner är det offentligt
finansierade kulturutbudet på något sätt knutet till folkbiblioteket som rum och
folkbiblioteket är också den mest välbesökta kulturinstitutionen. Konferensen i Malmö synliggjorde detta faktum
– som inte ofta syns i den offentliga debatten om bibliotek – samtidigt som
engagemanget hos de 100 bibliotekarier som deltog i konferensen pekar mot
sektorns och professionens vilja att ständigt vidareutveckla den egna
verksamheten.
På fredagen disputerade Hanna Carlsson, Avdelningen för ABM
och bokhistoria, Institutionen för Kulturvetenskaper, Lunds universitet, på
avhandlingen Den nya stadens bibliotek: Om teknik, förnuft ochkänsla i gestaltningen av kunskaps-och upplevelsestadens folkbibliotek. I fokus för
avhandlingen står just föreställningen om kris i bibliotekssektorn och närmare
bestämt hur denna föreställda kris hanterats i Malmö Stadsbiblioteks satsningar
på digitala redskap för att vidareutveckla biblioteksverksamheten. Genom att spåra de väldigt konkreta praktiker
som de bibliotekarier som fick i uppdrag att realisera de digitala redskapens
potential genomför, utgör avhandlingen ett avgörande kunskapsbidrag till
folkbiblioteksforskningen. Opponent var Nanna Kann-Christensen från IVA,
Köpenhamns universitet, som erbjöd den grundliga och gedigna granskning som
alla bra avhandlingar förtjänar. Utöver avhandlingens unika kunskapsbidrag,
slogs jag av hur ämnet också utvecklats från ett genusperspektiv. När jag
började vid BHS för 18 år sedan dominerades de få akademiska toppostionerna av
män; här satt nu istället två kvinnor som jag är övertygad om kommer att spela
en avgörande roll för att bära biblioteks- och informationsvetenskap vidare in
i framtiden.
Återigen: de utmaningar som både sektor och ämne står inför
bör inte underskattas. Men vi kan bli ännu bättre på att synliggöra alla de
händelser inom såväl sektor som ämne som inger framtidshopp. Jag är glad för
att jag under förra veckan fick vara med om två sådana händelser.
Jenny Johannisson, universitetslektor vid BHS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar